Idag höll inte det längre.

Idag hände något som jag var helt oförberdd på, jag bröt ihop. Och då menar jag verkligen BRÖT ihop, inga små tårar där inte. Fick värsta paniken för att jag inte var hos min familj på Gotland på landet i källunge i köket och åt middag med alla. Jag grät så att jag inte kunde prata, snoren rann och jag såg nog sådär skitsnygg ut som man brukar göra när man gråter. Svart under ögonen, röd i ansiktet, you name it. Så jag fick lugna mig lite sen beslöt jag mig för att ringa min familj, på andra sidan luren svarar min lillebror Andreas.

- Hej det är Linda, hur är det med dig? Är mamma och pappa hemma?
- Hej, ja det är bra, nej pappa är ute och mamma jobbar. Hur mår du?
(När han frågade den sista meningen bröt jag ihop och grät rakt ut i telefonen)
- Linda?!? (panik från min brors sida som inte kan hantera när systrarna gråter)
- Lindaaaa?!?!
- JAG SAKNAR EEEEEEEEEEEEEER!
- Men Linda jag saknar dig med.  (Min bror är bäst)
- Jag ringer till mamma
En lättnad hörs från min brors sida.
- ja gör det. hejdå!

Efter att min mor och jag pratat och efter att hon gjort mig på mycket bättre humör kändes allt bättre.
Hela denna process började på grund av att jag skrev ett farsdag kort, så kan det gå.


/L

Kommentarer
Postat av: Nea

vännen då!! kramar om

2008-11-01 @ 10:00:13
URL: http://neoh.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0