Allt varar inte för evigt.

Igår somnade min gammelfarmor in. 91 år gammal utan att ha ont någonstans.
Hon har alltid bott i huset intill oss och när vi va små och inte ville ha maten som mamma serverade så smög vi alltid ner till henne för att få chips istället. Bondetolve lärde jag mig aldrig men det har blivit måånga fia med knuff.

Hon hamnade på sjukhuset innan jul, därfter korpen o nu sist pjäsen. Varje gång jag varit hemma på ön har jag hälsat på henne.

I förrgår kväll satt jag och höll hennes hand i tre timmar. Försökte prata med henne men hon var så trött.. Ringde familjen o sa att det inte va långt kvar så vi satt en timme hos henne och pratade om att vi gjort om huset och att hon hade tyckt det va så fint.

Jag är så glad att jag var hos henne sista kvällen. Men framförallt glad för alla minnen jag har av henne. Minnen man kan skratta åt är väl ändå de bästa minnena?

På avskedet igår kom en farbror förbi och sa "beklagar sorgen, hon var så snäll".

Vila i frid farmor Gudrun




Kommentarer
Postat av: Anonym

<3 <3 <3 <3

2011-07-16 @ 23:43:16
URL: http://neoh.blogg.se/
Postat av: Isabelle

Jag beklagar sorgen. Vilket fint avsked ni gav henne, det måste va så man vill ha sina sista timmar. Jag minns dom där partierna fia med knuff i hennes kök och allt godis som hon bjöd på, hon var så snäll.

Vila i frid, Gudrun.

2011-07-17 @ 21:45:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0