En sommar kvar

Det värkte i lungorna, jag kunde inte andas. Fick panik och sen brast det. Alla tårar på en och samma gång. Allt detta pga att min älskling sa "nu är det inte långt kvar tills vi flyttar, bara två månader kvar".
Jag vill, men samtidigt inte.

Efter alla tårar och av utmatthet somnade jag i hans famn men sov ändå oroligt inatt. Idag är jag helt slut, trots att jag sov i över tolv timmar. Mardrömmarna har gjort sitt.

Mannen jobbar så jag hoppas på att få spendera dagen med min lillasyster

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0