Lycka varar inte för evigt.

Jag somnade i hans famn och vaknade i hans famn.
Det finns inget mysigare än det, jag känner mig trygg då.
Jag njuter.
Jag njuter av hans närhet.

Men som vi alla vet åker jag hem snart, och då ses vi
inte igen på ja vem vet när, månader, år?

Kanske vid jul iaf, men vi får se.
Men det ska vi inte tänka på nu. Absolut inte.

Nu väntas en mysfrukost
med min Nina.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0