Linda Ohlsson

Idag ska de som går sista året på gymnasiet hålla ett tal ang starka band och det fick mig att börja tänka på mina starka band..

Jag har ett väldigt starkt band till min familj,
vi pratar kanske inte om allt, men jag vet att vad som än händer så finns de där och stöttar mig till hundra procent. Genom bråk och diskussioner om vem som har rätt eller fel så finns vi alltid där för varandra.
Vi har gjort så mycket tillsamans, tagit oss igenom dödsfall, rest både utomlands och runt om i Sverige, skrattat, gråtit.. Ja det finns så mycket vi har gjort tillsamans, det finns videofilmer och ungefär tio olika fotoböcker som bevis på det.

Jag älskar det, vi är en hel familj.


Fredrik, min pojkvän och sambo träffade jag för första gången på koh tao.
Vi fann sedan varandra igen på ön koh phangang och när jag så småningom kom hem från asien mötte han mig på t-centralen och åkte med mig till gotland. För han bodde på andra sidan Sverige i göteborg.
Det är ytterst få killar som träffat min familj och släkt, så med tanke på att jag och Fredrik bara träffat varandra sammanlagt fyra dagar i Thailand så var ju allt väldigt konstigt när han kom hit till ön.
Nu tänker ni säkert, "var det bara fyra dagar?"  Men det är helt sant, det var bara fyra dagar, men det var nog kärlek vid första ögonkastet.

När vi kommer hem till Källunge fick han träffa min familj och mammas och pappas kompisar för när vi kom till gotland den där kvällen i april med båten så hade mina föräldrar fest.
Dagen efter det så fick han även träffa min släkt för det var påsk då, och självklart skulle det bli påskmiddag hemma hos min mormor och morfar.

Jag minns inte riktigt när jag verkligen föll för honom om det var när jag såg honom första gången på stranden, eller om det var när vi träffades andra gången eller när det var när han flög ner till koh phangang för att träffa mig en sista gång innan han skulle flyga hem till Sverige eller om det var när han kom hit till mig på Gotland. Men jag tror att jag blev lite kär redan första gången vi träffades.

Snart har vi bott tillsammans i ett halvår eftersom han flyttade hit för min skull. Det är klart att när man bor så trångt som vi gör att det blir något onödigt tjaffs ibland, men i slutändan så vet vi exakt hur vi fungerar och kan lätt få varandra glada igen.

Jag känner mig trygg med Fredrik och jag har verkligen hittat min soulmate.


Mina vänner har jag också ett väldigt starkt band till.

Ella och Emelie träffade jag redan på lekis, alltså har jag kännt dom i drygt 14 år. Vi var inte bästa vänner på mellanstadiet utan fann varandra mer och mer på högstadiet och idag är vi oskiljaktiga.
Månskenspromenader, pusskull, partyn, discon, är bara en del saker som man kan nämna från vår tid i hörnse skola.

Louise träffade jag när jag gick på mellanstadiet, vi gick inte i samma skola men spelade i samma fotbollslag. Louise var den modiga tjejen, hon var inte ett dugg blyg.
Hon kände alla, var grym på fotboll, spelade fotboll med killarna, hade många syskon och en pool. Jag var avundsjuk på Louise samtidigt som hon blev min förebild. Medans hon var så framåt var jag mer den lilla ynkliga och blyga tjejen. Jag ville vara som henne!

Nina träffade jag första dagen på högstadiet. Jag kan än idag komma ihåg vad jag hade på mig just den första dagen i sjuan. Vita adidas skor som var populära då och en jeanskjol med ett rosa linne till från jc.
Nina satt bredvid mig och vi skulle presentera oss för varandra, och jag gillade henne redan då. Söta, rara, snälla Nina.

Idag har vi så många minnen tillsammans. Nokia 3310, vår första fylla, rökte första cigaretten, moppeturer till alla, även ut till vänge, guldrupe och till och med FÅRÖ, middagar, fika, och vissa skaffade sitt första seriösa förhållande.

Vi håller ihop än idag. Vi reste tillsammans (inte Louise dock...) till asien, har varit i cypern med Nina, och Emelie, bott i Norge med Emelie och Nina.

Efter gymnasiet försvann dock Louise lite.. Inte för att vi hade något emot varandra eller så, men vi gled ifrån varandra. Klart att man hördes lite då och då men förut var det verkligen inte som förut.
När vi väl ses så vet vi ändå det mesta om varandra, men jag erkänner, jag saknar henne jätte mycket.
Nu låter det som om vi inte ses eller hörs alls, så är det inte! Jag var hos Louise förra veckan och då pratade vi om det här. Men vi tycker båda två att vi vet att vi har varandra även om vi inte ses så mycket som vi gjorde förut.

Inte utan mina fyra tjejer.


Sen finns det ju dom man har haft ett väldigt starkt band till.
Som tex min barndomvän och bästis Isabelle Hallgren. Vi var ett hon och jag.
Vi lärde känna varandra väldigt tidigt, långt innan skolan, och kom bra överns. Vi lekte mycket tillsammans och hade faktsikt väldigt kul tillsammans! Men med tiden kom vi mer och mer ifrån varandra och idag har vi nästan ingen kontakt alls. När vi ses pratar vi såklart men med tanke på vilken kontakt vi hade så är det ju rätt underligt det där..

Sen har vi min förra pojkvän Markus Pettersson. Vi var tillsammans från och till i nästan 3 år. Det är lång tid. Jag vet inte när men det kan ha varit när jag flyttade till Norge, eller nej det var nog när jag var i asien som vi förlorade kontakten.
Vi är bra vänner idag men hörs nästan aldrig.

Det finns också andra människor som kom in i ens liv som lärde känna en och visste väldigt mycket om en men som man idag inte har någon kontakt med alls, som man inte ens hälsar på även fast man vet vem det är.

Så finns det dom som vet vem man är men absolut inte tycker om en som inte ens vill ha något att göra med en. Men det har man kanske sig själv att tacka eller så gick man helt enekelt inte ihop.

Visst är det underligt det där. Att någon som kände en utan och innan och som man absolut inte kunde tänka sig att leva utan idag inte ens finns med i sitt liv.


Jag är så glad över  ALLA de människor jag lärt känna genom livet, det är så himla många man känner eller vet vem de är.

Genom alla människor jag mött genom livet och genom både dåliga och bra egenskaper har de gjort mig till den person jag är idag.


Idag pratar min lillasyster om vilka starka band hon och jag har på hennes muntliga tal. Det är inte många som har en sån kontakt som jag och hon har. Jag är så oerhört glad för vår kontakt.
Jag blev rörd när jag fick veta att hon skulle prata om oss. Jag älskar dig!


Tack!