Varför ska livet vara så oerhört svårt ibland??
Vi har ikväll tagit igen en del avsitt vi missat de här två veckor vi varit borta och bara tagit det lugnt. Nu vill jag bara njuta av att vara tillsammans med Fredrik. För som det ser ut nu blir det kanske inte så om ett tag.. Fredrik har bara helgjobb som bartender och fotbollen har uppehåll, så han tycker det är fruktansvärt tråkigt här på Gotland. Jag förstår honom till hundra procent och inte finns det några jobb här på ön heller! Men nu har Fredrik funderat på att flytta tillbaka till gbg för att börja i hans fotbollslag igen och han vill att jag ska flytta med men samtidigt inte pga mitt jobb..
Vi hade förut planer på att flytta till Oslo och jobba men tänkt om vi inte hittar lägenhet? Eller tänk om vi kanske inte får jobb? Jag har ju ändå ett jobb här på gotland, på mq och trivs väldigt bra där.
Min chef frågade om jag kunde jobba nästan heltid i feb då en ska resa iväg men jag tvekade då och var tvungen att berätta hur det låg till. Chefen vill ha reda på NU om hur jag ska göra..
De sista dagarna på resan har jag legat vaken på nätterna, mått illa, och varit fruktansvärt ledsen.. Jag vet inte alls vad jag ska göra. Mitt hjärta vill flytta med Fredrik dit han vill även om det skulle betyda att jag mister mitt jobb på mq och inte har det kvar till sommaren. Men min hjärna säger att jag borde stanna och jobba våren och sommaren på mq och sen flytta till gbg då Fredrik ska börja plugga.
Fredrik har sagt att vad som än händer så kommer allt ordna sig även om vi kanske inte kommer bo i närheten av varanda på kanske ett halvår. Han älskar mig och kommer vänta har han sagt, och jag kan lova att det gör jag på honom också.
Men jag kan verkligen inte se mig i ett liv utan honom, jag menar vi bor ihop! Vilken omställning allt skulle bli..
Åh.. Att det ska vara så svårt.. :´(
...jag älskar dig så himla mycket
min älskade linda! finns
alltid här för dig! <3
