Linda Ohlsson

Jag tror inte att jag nämnde att jag körde med punka hela vägen in till stan från Källunge i söndags.
Jag märkte redan på vägen ut dit att jag inte kunde svänga så bra och att bilen åkte lite hit och dit som den ville, men på vägen in blev jag seriöst rädd och ringde pappa och frågade vad det var för fel utan att komma fram till vad det var.
Vi trodde att hjulet var på väg av och min far sa åt mig att inte köra över 50.. Jag som är rätt bra på att köra lite för fort trampade genast på bromsen och saktade ner (okej inte till 50 men till 70 iaf).
När jag var vid hemmakväll så kände jag att jag inte vågade köra mer så jag stannade och gick ut för att se om däcket var på väg av.

Däcket var inte påväg av det var bara helt tomt. Total punktering så att säga.



Jag har haft körkort i två och ett halvt år och borde vetat bättre, det var ritkigt nonchalant gjort av mig att köra, det kunde ha gått riktigt illa.

Menmen, jag överlevde och ikväll så kom pappa och hjälpte mig att byta däck. Men det var lättare sagt än gjort, herrgud vilket projekt det var att få ur reservhjulet som satt under bagageluckan, och under bilen. Allt hade rostat fast så pappa fick lägga ner en hel del arbete på att få ur det.

Nu är det bytt iaf, och jag är hjärtligt tacksam för hjälpen av pappa.