Linda Ohlsson

Hjälp jag var precis med om det sjukaste.. Tänkte först inte skriva detta pga att inte behöva oroa upp föräldrar och släkt men nu kör vi.

Först jobbar jag hela dagen och hade sen p-möte efter jobbet med vin och lite gott till 9. Åkte sen hem till Karin och pratade lite och drack ett till glas rött.
Åkte jag hem nu, och ser att alla lampor på vår hallplats på hela vagnhallen-gatan har tagits sönder. Jag blir såklart rädd, men tänker att jag inte har långt hem till längeheten.

DÅ är det någon som går bakom mig, jag tittar bakåt ett antal ggr för jag tänker såklart det värsta, "våldtäkt", "rån" etc. Men tänker samtidgt "det händer inte mig, aldrig", då går han som är bakom mig snabbare och jag får då panik och springer, springer och springer, får upp mobilen funderar på vem jag ska ringa, Fredrik är ute så det går inte, mamma o pappa sover, malin sover, 112 finns inte på kartan, KARIN RINGER JAG! Detta tänker jag på loppet av en sekund, ringer och hon svarar. Han viker av men jag fortsätter mitt maratonlopp upp in i på gården, upp för alla trappor, låser alla lås.

Gud alltså. Jag är så uppe i varv så jag kan inte somna.

1. Det kan varit så att han hade bråttom
2. Han frös
3. Han ville ha tag i mig.

Jag inbillade mig säkert, men hjälp vad rädd jag blev. Tur att sambon snart kommer hem.

3 dagar kvar på jobbet, jag har nu jobbat 7 men är inte ens trött, hur är det möjligt? Sen ledig på söndag och därefter jobb i 6 dagar igen. Tur att jag har ett roligt jobb!