Jag är ingen stadstjej

Just nu längtar jag hem. Saknar familjen och mitt Källunge.
Jag vill springa ut på åkern och plocka liter med jordgubbar.
Hjälpa pappa på gården. Snacka jordbruk med pappa.
Åka fyrhjuling, städa bilen, hjälpa mamma i köket, baka, hoppa studsmatta,
känna gräset under fötterna, upptäcka fler gångar i några av våra lador.
Vara den där lantis-tjejen som jag tycker så mycket om att va.

Göra upp planer, springa som man gjorde när man var liten.
På tal om att springa. Man gör aldrig det längre!
Jo på det där jäkla löpbandet på gymmet som en annan robot.
Jag måste börja springa mer för att det är kul. Punkt.

Tillbaka till min ö-socken. I miss u thats all.



Vi försökte inte döda dem. Vi visste helt enkelt inte hur vi skulle hålla dem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0