Jag faller

Jag hinner ingenting. & ändå stressar jag 24/7. Tom i sömnen. På tunnelbanan, på jobbet, efter jobbet, på lunchen och tom nu när jag ska vara ledig i 4 dagar.
Säg nu inte att det är dålig planering. För jag planerar in allt in i minsta detalj förutom 08.51 bussen på morgonen som jag alltid får rusa till. Stockholm är ett stressliv. Överallt är det stress. Det finns ingen som tar det lugnt.

Nina sa häromdagen när jag kommit hem från jobbet "Linda du låter så stressad". Heeeeela tiden. Ändå har jag inget plugg jag måste ta tag i när jag kommer hem? Nästan ingen annan att tänka på än mig själv. Ingen to-do-list efter jobbet. Nada.

Just nu är jag näst intill självmordsbenägen när jag ser att jag måste ta bussen 07.21 här ifrån i morgonbitti för att komma till bromma i tid. Jag har packat, men duschen då?

JÄVLA I LANDS PROBLEM.

Från och med nu ska jag stanna och andas ett par gånger och stressa ner. Ta vara lite mer på gobitarna i livet och inte stressa förbi dem även om jag vill hinna så mkt som möjligt.

Storstaden har förvandlat mig till ett stressmonster. Nu får det vara slut på det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0