Jag älskar er tills döden skiljer oss åt.
Har sett känslosamma filmklipp och grinat ögonen ur mig så nu tänker jag vara sentimental på bloggen men det struntar jag i.
Tänk om mina vänner inte fanns,
Jag kommer på något mycket underligt vis ihåg (nästan) alla mina drömmar jag drömmer. Mina tjejer har fått stått ut med mina samtal dagen efter då jag måste berätta allt i detalj. Som om jag hoppas att de ska slå in eller så är det helt tvärtom,- att jag är förbannad för att de är så verklighetsbaserade (freak).
Annars ringer vi varandra varje dag och kollar läget, hur dagen ser ut, vad vi ska göra, om vi ska ses en sväng, berättar om sms, höra om gårdagen eller whatever. Tänk att inte prata med dem på en hel dag? Eller ännu värre, en hel vecka, månad, år!
De fångar upp mig när jag som minst anar att jag är påväg mot ett jävligt hårt platt fall. Som en gång i tiden när vi va ute och jag såg killen ge en annan tjej den där blicken, det där leendet och jag går där ifrån och mår "ok" med ett påklistrat fejksmile och låtsas att jag är starkare än gladiatorerna och har no feelings at all, men i själva verket är helt svimfärdig.
När man får höra de där smärtsamma orden från de där av det andra könet (idioterna) och man drar iväg med bilen i blixtfart och åker direkt hem till dem, mina fina vänner och kastar sig i deras famn och de bara finns där. & förstår utan ett ord.
De varnar mig för saker och avråder mig att göra sånt som jag anser är sååå bra för mig (även fast jag vet att det är det dummaste eller mest idiotiska jag kan göra mot mig själv, men förnekar det). Vet ni? De har rätt nästan varje gång. Ibland undrar jag om de känner mig bättre än vad jag själv gör.
Det bästa är att jag aldrig skulle behöva oroa mig för att dom skulle försvinna. Det är med dem jag är mig själv och ibland lite till, överspeedad (läs,-pain in the ass).
Ni är så jävla bäst & jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan er. Will you marry me?
"Best friends are the ones who have your back even when tough times arrive"
Tänk om mina vänner inte fanns,
Jag kommer på något mycket underligt vis ihåg (nästan) alla mina drömmar jag drömmer. Mina tjejer har fått stått ut med mina samtal dagen efter då jag måste berätta allt i detalj. Som om jag hoppas att de ska slå in eller så är det helt tvärtom,- att jag är förbannad för att de är så verklighetsbaserade (freak).
Annars ringer vi varandra varje dag och kollar läget, hur dagen ser ut, vad vi ska göra, om vi ska ses en sväng, berättar om sms, höra om gårdagen eller whatever. Tänk att inte prata med dem på en hel dag? Eller ännu värre, en hel vecka, månad, år!
De fångar upp mig när jag som minst anar att jag är påväg mot ett jävligt hårt platt fall. Som en gång i tiden när vi va ute och jag såg killen ge en annan tjej den där blicken, det där leendet och jag går där ifrån och mår "ok" med ett påklistrat fejksmile och låtsas att jag är starkare än gladiatorerna och har no feelings at all, men i själva verket är helt svimfärdig.
När man får höra de där smärtsamma orden från de där av det andra könet (idioterna) och man drar iväg med bilen i blixtfart och åker direkt hem till dem, mina fina vänner och kastar sig i deras famn och de bara finns där. & förstår utan ett ord.
De varnar mig för saker och avråder mig att göra sånt som jag anser är sååå bra för mig (även fast jag vet att det är det dummaste eller mest idiotiska jag kan göra mot mig själv, men förnekar det). Vet ni? De har rätt nästan varje gång. Ibland undrar jag om de känner mig bättre än vad jag själv gör.
Det bästa är att jag aldrig skulle behöva oroa mig för att dom skulle försvinna. Det är med dem jag är mig själv och ibland lite till, överspeedad (läs,-pain in the ass).
Ni är så jävla bäst & jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan er. Will you marry me?
"Best friends are the ones who have your back even when tough times arrive"
Kommentarer
Postat av: NNN
Love youuu!!
Trackback
